Key takeaways
- Ljudutrustningstillverkaren Behringer har lanserat en rad syntar under 99 USD.
- Många av Behringers produkter är väldigt lika befintliga syntar.
- Dessa synthesizers är ofta billigare än deras programvaruversioner.
Behringer, tillverkare av budgetutrustning för musiker, har överträffat sig själv med en mängd enheter under 100 USD som kan locka nya människor till musikskapande eller allvarligt irritera erfarna musiker.
Tysklandsbaserade Behringer har tillverkat ljudprodukter sedan 80-talet, men nyligen har det blivit känt för sina attraktiva knockoffs av välkända synthesizers. Det verkar glatt gå utanför upphovsrätten och sälja versioner av klassiker från Moog, Oberheim, Sequential och mer, till priser som konkurrerar med programvarupluginversionerna. Och ofta erbjuder Behringers versioner funktioner som inte är tillgängliga i originalen, som MIDI eller förinställd lagring. Men är denna typ av kopiering etisk? Och kan dessa ultrabilliga enheter hjälpa till att skapa en ny våg av unga musiker?
"49 USD? Jag svär att Behringer kommer att släppa analoga synthesizernyckelringar härnäst. Ser ut att vara väldigt roligt […] Ingen batteridrift är dock ett konstigt val", kommenterar den elektroniska musikern Norb på Elektronauts forum.
Synth Something Something
En officiell nyutgåva av Moogs Minimoog Model D-synthesizer, som du nästan säkert har hört på en skiva, kommer att kosta dig minst 8 000 USD använd. Behringers Poly D-replika är under $700, och den klaviaturlösa, MIDI-kapabla Model D är under $300 ny och låter ganska exakt likadant.
Under den senaste veckan har Behringers tillkännagett en hel rad miniatyrsyntar till lagerpriser, från dess $99-version av Sequential Prophet VS (använd, nästan $7000), till den lilla $49 Behringer UB-1, en liten enhet inspirerad av Oberheim Matrix 6 ($1 300 använd) och Matrix 1000 ($1000 använd), till $199 Toro bassynth, baserad skamlöst på Moog's Taurus, ända ner till Bull-logotypen.
Den billiga byggkvaliteten för dessa små enheter är uppenbar bara man tittar på bilderna. Där Moogs original är vackra musikinstrument med stora tunga knoppar och byggda för att hålla träfodral, ser dessa små syntar mer ut som 1980-tals hemdatorer eller till och med leksaker. Men det är egentligen inte meningen. Även om det kan finnas gott om människor som vill ha originalen, finns det ännu fler som bara bryr sig om priset och det faktum att de får en smak av "analog autenticitet" för priset av en mjukvaruplugin.
Etik
Behringers knockoff-strategi är långt ifrån allmänt älskad. Nästan varje onlinediskussion om en ny Behringer-produkt förvandlas till ett argument om moralen i att kopiera andra företags enheter, särskilt när dessa enheter kommer från små oberoende företag och inte från stora företag.
"Alla pengar på kloner av andras vintagedesigner, men passar mig inte bra", sa musikern Darenager på ett musikforum som besöks av Lifewire. "Inte mycket mer än förfalskning, egentligen."
Och de företagen själva blir ofta involverade i kampen. År 2020 skapade Behringer Swing, ett MIDI-keyboard som var en nästan exakt klon av Arturia Keystep, som förmodligen är det mest populära klaviaturen för elektroniska musiker som inte är utbildade pianister.
Behringer, å sin sida, hjälper inte alltid sin egen sak. För några år sedan förlöjligade den offentligt en musikjournalist som ofta är kritisk till dess produkter.
Å andra sidan återupplivar företaget ofta älskade enheter från det förflutna som aldrig kommer att tillverkas igen, och som bara kan fås genom att betala absurda priser för begagnade original. Det är ett bra resultat för alla.
Fun Factor
Men mer än något annat ser dessa enheter ut som roliga. Du kan köpa dem, byta dem och sälja dem, och hela tiden får du leka med några möjligen inspirerande nya leksaker. Dessa designs kan ha den syntetiserade inälven hos klassiska musikinstrument, men gränssnitten är allt annat än klassiska. De har bara några få rattar, vilket gör justeringar lätta istället för stressande och involverade.
Och de där anslagskänsliga klaviaturerna, som är en stöttepelare i ultrabilliga musikleksaker, är faktiskt ganska bra. Det finns ingen uttrycksfullhet från hur hårt du slår dem, men de är väldigt känsliga, reagerar snabbt och ger en direkt känsla till instrumentet.
I en musikvärld där saker och ting blir allt mer komplexa och datoriserade, och forumtrådar är mer benägna att diskutera "arbetsflöde" än verkligt musikskapande, ser dessa små lådor ut som en riktig frisk fläkt.
